När något riktigt tråkigt som ett dödsfall inträffar följs detta av en längre period av sorg bland anhöriga och vänner. Beroende på omständigheterna kring dödsfallet kan sorgeperioderna vara korta eller riktigt långa, och känsloyttringarna varierar också ganska rejält. Är det en hundraårig farfarsmor som avlidit stilla i sömnen bemöts detta sällan på samma sätt som en tonåring som tagit livet av sig. Det beror inte på att man inte sörjer den förstnämnda, men det uppfattas inte som lika tragiskt om en människa fått leva ett långt liv och dessutom får en smärtfri och värdig död.

Sättet att sörja på varierar dessutom mellan män och kvinnor och det har gjorts många studier om hur och varför dessa skillnader existerar. Som alltid finns det många undantag men man har lyckats skönja vissa särskiljande drag mellan mäns och kvinnors sorgearbete.

Om en kvinna sörjer brukar hon efter att chocken lagt sig tillåta sig själv att gråta och vara öppen med sin sorg. Hon talar gärna med sina vänner, som stöttar och lyssnar på henne utan att komma med några direkta råd i början. Beteendet handlar mer om att visa sin närvaro, att personen i fråga skall veta att man finns där för henne. Lite senare kan omgivningen börja komma med förslag som att det kanske är dags att starta en ny hobby, gå ut eller rentav göra en resa.

Den sörjande mannen sörjer i tysthet. Hans reaktion är ofta att dra sig undan eller att helt enkelt sätta på sig stålmansansiktet och göra något annat för att fördriva tankarna. Han kanske ses stå på golfbanan eller gå på fotbollsmatch, spela online casino eller supa ner sig med polarna. Det betyder inte att han inte gillar några av dessa aktiviteter, tvärtom, men här handlar det mer om att hålla masken och inte bryta samman.

Detta beteende kan av omgivningen uppfattas som känslokallt men är i själva verket tvärtom. Bara för att man inte visar sina känslor betyder det inte att man är känslolös. Det är bara två olika sätt att hantera exakt samma sorg och smärta!