En persons karaktär kan beskrivas på många olika sätt: rolig, trevlig, tråkig, spännande, hetlevrad, tuff, feg, orolig, skrytsam, finurlig, lömsk etc. Alla människor är olika och många gånger uppvisas rakt motsägelsefulla drag av en och samma individ; en annars glad och öppen person kan till exempel bete sig dystert och introvert om han eller hon upplevt något tråkigt och kanske genomlider en depression.

På detta tillkommer en persons genus och det finns vissa egenskaper som traditionellt sett ansetts vara typiskt kvinnliga eller manliga. Talar man med äldre generationer är det inte ovanligt att man får höra tuffa kvinnor beskrivas som manhaftiga medan känslosamma män betraktas som feminina och smyghomosexuella. Det kan låta orättvist, till och med elakt, men för många människor är detta åsikter som allmänt ansetts vara acceptabla i många generationer och utan genusforskning har ingen riktigt intresserat sig av att bestrida eller bekräfta dessa klichéer.

Ett bra exempel är hur karriärkvinnor av många beskrivs som ”män i kjol” eller ”karlaktiga” när de uppvisar egenskaper som ambition och rakhet liksom klär sig i strikta kläder som döljer deras annars feminina fysiska attribut. Dessa framställningar levereras ofta i en anklagande ton av både män och kvinnor och karriärkvinnan anses på något sätt vara onaturlig eftersom kvinnor inte förväntas uppvisa dessa karaktärsdrag.

Det är här vi kommer in på genusforskningens intresseområde. Frågan är varför ambition och rakhet uppfattas som just manliga? Kan de inte helt enkelt vara tecken på att en person är just ambitiös och rak? Varför har endast ett kön tillgång till dessa karaktärsdrag? Och varför har ett samhälle eller en kultur bestämt att det skall vara så? Är det ekonomiska frågor, som att män alltid haft fler privilegier inom arbetsmarknaden? Eller är det religiösa, som att kvinnan skall tiga i församlingen enligt Bibeln? Är det biologi: att vi är födda med olika egenskaper? Teorierna är många men vad som är viktigast av allt är att frågorna diskuteras med öppna sinnen och att man inte faller för klichéer utan att kritisera och betänka!