Det finns idag många forskare som hävdar att mäns och kvinnors hjärnor fungerar olika. Man har till exempel mätt hjärnans aktivitet medan män och kvinnor utför sysslor och uppgifter och här har det konstaterats att kvinnors hjärnor tenderar att vara aktiva på många olika ställen samtidigt medan männens koncentreras mer på ett ställe. Med andra ord är det lättare för en kvinna att utföra flera olika saker samtidigt medan mannen fungerar bäst om han får syssla med en sak.

På ett liknande vis har man konstaterat att kvinnor tenderar att vara mer empatiska gentemot sin omvärld medan mäns tänkande karaktäriseras av mekanik och struktur. Detta kan man se i till exempel kärleksrelationer, särskilt när de är på upphällningen. Här sitter kvinnan gärna med sina tjejkompisar och diskuterar, ältar, gråter och skrattar; även om den olyckliga kommer fram till slutsatsen att hon aldrig mer ska prata med sin partner så kan hon redan nästa dag planera en kärlekssemester med sagda ”svin”. Mannen, å andra sidan, tenderar att vara mindre öppen med sina känslor och försöker reda upp förhållandets mekanismer som en ingenjör och om han kommer fram till slutsatsen att A+B inte fungerar så är det bättre att gå därifrån.

Här har kvinnan fungerat på ett empatiskt sätt och mannen på ett mekaniskt. Med andra ord har hon gått igenom inte bara sina egna känslor utan även mannens och försökt få ett helhetsperspektiv medan mannen inte tagit emotionella faktorer i samma beräkning.

Naturligtvis är detta bara ett klichéartat exempel. Det finns miljoner olika varianter, men ovanstående scenario spelas upp och om igen i TV-serier och filmer. Beror det på att män och kvinnor faktiskt fungerar så olika eller är det en kulturell skillnad? Är mannen mindre empatisk eftersom hans traditionella roll som soldat inte hade gynnats av en förmåga att se saker och ting ur sin fiendes synpunkt? Kan det bero på att små pojkar ofta tillåts ett mer okontrollerat beteende än flickor, som istället uppmuntras att ta hand om sina dockor? Frågorna är lika många som teorierna men de är intressanta och påverkar dagligen vår värld!

Sorg och Genus

När något riktigt tråkigt som ett dödsfall inträffar följs detta av en längre period av sorg bland anhöriga och vänner. Beroende på omständigheterna kring dödsfallet kan sorgeperioderna vara korta eller riktigt långa, och känsloyttringarna varierar också ganska rejält. Är det en hundraårig farfarsmor som avlidit stilla i sömnen bemöts detta sällan på samma sätt som en tonåring som tagit livet av sig. Det beror inte på att man inte sörjer den förstnämnda, men det uppfattas inte som lika tragiskt om en människa fått leva ett långt liv och dessutom får en smärtfri och värdig död.

Sättet att sörja på varierar dessutom mellan män och kvinnor och det har gjorts många studier om hur och varför dessa skillnader existerar. Som alltid finns det många undantag men man har lyckats skönja vissa särskiljande drag mellan mäns och kvinnors sorgearbete.

Om en kvinna sörjer brukar hon efter att chocken lagt sig tillåta sig själv att gråta och vara öppen med sin sorg. Hon talar gärna med sina vänner, som stöttar och lyssnar på henne utan att komma med några direkta råd i början. Beteendet handlar mer om att visa sin närvaro, att personen i fråga skall veta att man finns där för henne. Lite senare kan omgivningen börja komma med förslag som att det kanske är dags att starta en ny hobby, gå ut eller rentav göra en resa.

Den sörjande mannen sörjer i tysthet. Hans reaktion är ofta att dra sig undan eller att helt enkelt sätta på sig stålmansansiktet och göra något annat för att fördriva tankarna. Han kanske ses stå på golfbanan eller gå på fotbollsmatch, spela online casino eller supa ner sig med polarna. Det betyder inte att han inte gillar några av dessa aktiviteter, tvärtom, men här handlar det mer om att hålla masken och inte bryta samman.

Detta beteende kan av omgivningen uppfattas som känslokallt men är i själva verket tvärtom. Bara för att man inte visar sina känslor betyder det inte att man är känslolös. Det är bara två olika sätt att hantera exakt samma sorg och smärta!