Genusvetenskap må vara på framfart men ämnet är fortfarande ganska nytt; doktorandtjänster i detta har endast börjat dyka upp i västvärlden på 2000-talet och det finns många kritiker mot området. Vi ska här granska några av de argument och kontraargument som genusforskning genomgår.

  • Det är en pseudovetenskap

Genusforskningens kritiker menar att det inte är en riktig vetenskap då den är alldeles för generell. Sanningen är att det handlar om en tvärvetenskap, ett ämne som förr i tiden nästan var otänkbart, men till dess försvar genomsyras precis allt av både män och kvinnor.

  • Det är förklädd feminism

Eftersom ämnet började under titel ”kvinnoforskning” och framförallt främjades av feminister är det idag fortfarande många som menar att genusvetenskap egentligen handlar om att framhäva kvinnor snarare än de båda könen. Sanningen är att kvinnovetenskapen växte fram som en del av feminismens åskådningar men det var som en reaktion mot den alltför mansdominerade världen. Idag är ämnet mer balanserat men det går inte att komma ifrån att det ännu finns tendenser att läsa av forskningsresultaten ur ett mer feministiskt perspektiv.

  • Varför är det över huvud taget intressant?

”Män är män och kvinnor är kvinnor” är ett vanligt argument mot genusvetenskapen. Många människor vill helt enkelt göra för gällande att folk helt enkelt har olika karaktärsdrag och beteenden beroende på deras kön och att det bara är att acceptera. De som argumenterar mot denna attityd menar att ett samhälle mår bättre av jämlikhet och att det är viktigt att ständigt utforska människans psyke. På så sätt lär vi oss inte bara mer om varandra utan lär oss också att hantera situationer på bästa möjliga sätt och ha större empati och förståelse. Det handlar om demokrati och jämlikhet och inte om att kvinnor är bättre än män eller vice versa. Att inte vilja lära sig är att stå stilla och att stå stilla är ett sätt att tyna bort på.